Blog Image

lillahuset

Mina tankar

”... målar med breda penslar
svit för orkester
spår av huldror och skogsnymfer
leder längs stigen
där syrsorna dansar i frostigt gräs”
(IH ur ”sextondels klädnypor”)


Alla rättigheter reserverade
Ingrid Hallberg © 2016

Bergets hemlighet

Uncategorised Posted on Sat, November 16, 2019 12:27:41

Hoppsan jag hinner inte med, bilden hann först.

Ingen vet vad som gömmer sig därinne. Man måste hitta ingångar som finns här och där. Inte lätt när vädret är på dåligt humör och vågorna är höga och täpper till grottöppningarna. Jag gick vilse en gång på berget, det var en helt vanlig varm sommardag. En grupp människor skulle sova över i en av grottorna där fladdermössen hängde tätt i taket. Jag var säker på min sak, jag skulle lätt snitsla en bana dit. De andra skulle vänta vid den gamla gården med gångspelet vid brunnen.

Forts följer



januari19

Mina tankar Posted on Fri, January 25, 2019 18:44:41

Äntligen hittade jag rätt. Har inte varit särskilt aktiv det senaste halvåret. Lösenord och annat ställer till det och plötsligt blir man trött på alltihop. Men skam den som ger sig, det duger inte så nu har jag krånglat mig fram. Måste skriva om London!
En kort men alldeles tillräcklig tur för mig som är så lyckligt lottad att min kära dotter och ett av mina lika kära barnbarn, lotsade mig rätt i en liten del av London, Westminster och Belgravia,en glimt av Buckingham Palace och lite till. Efter en god portion envishet inköptes en gåstav i en sportaffär. Och den behövdes onekligen. Upplevelserna var många och det gick knappt att hålla tankarna i ordning. Så småningom kunde jag sortera förstås, om inte förr så när jag landat här på Byavägen igen. Mycket tid har gått åt att sortera och begrunda och gör det fortfarande. Förstås.
Nu har vintern visat sig här i Skåne. Inte så i London. Där sken solen även om påskliljorna fortfarande höll sig under gräsmattan i Hyde Park. Men de kändes nära. Då. Kanske är det annorlunda där också idag. Kanske lägger sig ett snötäcke över ” The Lioness and the Kudo i Grosvenor Garden och på Lord Nelsons hatt på Piccadilly Cirkus!
Visst var vi ett slags turister men Kajsa är numera nästan ” a Londener”, så hon snodde runt med oss lätt som en plätt med mobilen som utmärkt verktyg. Tinah hade förberett allt i minsta detalj så jag behövde inte bry mig så mycket, blev en aning bortskämd istället, bekväm kan man säga. Nåja det kanske jag kan unna mig.
Vi startade med Afternoon Tea första dagen i närheten av vårt hotell och nära Victoria Station. Utanför restauranger och cafeer satt folk gärna, med filtar om sig. Inte vi. Det var vi alltför trötta för efter flygresan och bilresan från Hethrow ( ca en timme). Så blev vi serverade te och tillbehör på bästa sätt inomhus.. Det är något speciellt med tevanorna i England, mer på riktigt liksom det är i Kina, kommer jag ihåg.
Märkligt att det fanns så mycket grönska trots att temperaturen bara höll sig runt ett par plusgrader. Blommor i krukor och vid entreer, murgröna och andra ständigt gröna växter överallt. Jag kan nog ha det så i min lilla täppa också. Och så dessa vackra hus med järnstaket och svarta dörrar och portklapp. Too expencev for me!
Vi åkte buss, tvåvånings ofta varje dag. Lite snärjigt med balansen i de trånga trapporna upp men vad gör man inte för att kunna överblicka staden.
Den gamla bebyggelsen har svårt att hävda sig mellan alla spegelfasader och fönster uppifrån och ner högt uppifrån! Affärskomplex och restauranger, kontorsvåningar och däremellan ibland en strimma himmel och alla ljud som dränker samtal som pågår. Som tur är pågår samtalen mest i människornas mobier. Hörapparaten var onödig och heller inte på den dagen.

Mitt i allt detta härskar trots allt livet som det ska göra. Cyklister susar förbi i livsfarliga svängar, röda signaler stoppar oss som annars inte uppmärksammar”Look Right, Look Left vid övergångsställena.
Tinah slog sig lös på Second Hand en halv dag medan jag orienterade i närområdet. Elizabeth Street och Ebury street och Grosvenor gardens. Hon hittade verkligt fina kläder som passar henne. Det var fredag och då var Kajsa på egna uppdrag innan det var dags för besök och visning av The Globe, Sheakesperteatern som jag länge velat se.
Det var en fantastiskt bra guide, en av skådespelarna dessutom, som berättade levande och tydligt historien om teatern, dess skapare, dess historia och öckså om ett London på 16oo-talet. Just nu spelar man Mc Beth men det fanns inte möjlighet för oss denna gången. Man
måste ha någonting kvar!En tur på Themsen blev det också denna dag.Då var det kväll och en stad i ljus. på hemvägen.

Dessförinnan hann Tinah och jag med en tur på Tate Gallery och då kunde jag berätta om alla Turnermålningar där. Min favoritmålare. Det fanns dock en modern utställning också. En installation och skulpturutställning av Jessi Darling ( tysk konstnär). Spännande, skrämmande och med underton av förhållandet människan och naturen. Fanns inte så mycket info men det går ju att Googla! Allt blir bara skrap på ytan men jag var nöjd men hade ont i ryggen. Då hämtade Tinah en rullstol så kunde jag få åka omkring. Det klarade vi bra bägge två.
Snigelskulpturerna vid entren var magnifika, även dem måste jag googla om. De hade med trådar och nät och annat att göra. På väg in kom ett äldre par och kvinnan var en riktig “me too “-varelse tyckte vi med en exeptionell “blomsterskapelse på huvudet, stickad. Tinah fotade så den blev räddad till eftervärlden!

Vad vi sen gjorde den kvällen, jo vi trodde att vi skulle ta en fika på Tate Modern men restaurangen var stängd så vi gick någon annanstans som jag har glömt nu. Får titta i mina anteckningar som inte blev så fullödiga, jag orkade inte hinna med i svängarna liksom.



Våren är här

Mina tankar Posted on Tue, April 10, 2018 15:13:23

Nu är den långa vintern slut. In i det sista höll den sitt grepp och till sist också över nordvästra Skåne. Påskens konstrunda rullade dock på och inte minst för mig var den ovanligt spännande och rolig. Många besök och verk blev uppskattade och sålda. Jag känner mig uppskattad och börjar acceptera att jag faktiskt är ganska bra i en del av det jag gör. Det finns de som säger” Det är en Ingrid Hallberg. I vissa kretsar är jag inte sedd men det gör detsamma.
Ettbarnspolitiken kom på söndagsförmiddagen och undrade om de hittat rätt. D3 letade efter en konstnär som målat en tavla det sett och inte köpt för ett par år sen, med tulpaner.
– Stor, sa jag.
– Ja.
Jag hämtade Gömsle, som jag hängt över soffan. De köpte den och gick glada därifrån. Detvisade sig att de kom från Mariestad.

Har rensat i trädgården lite varje dag. Går långsamt. Jag är väldigt trött av och till men en bit i taget.
Bilen är nytvättad och nybesiktigad utan anmärkning.
– Det är ju en Toyota, sa besiktningsmannen.hjjnnnnj



Nytt år

Mina tankar Posted on Tue, January 23, 2018 19:34:01

När ingenting annat finns att tillgå är datorn räddningen i nöden. Flera veckor av det nya året, 2018, har försvunnit i dimman. Dagarna är visserligen på väg att bli längre sakta men säkert men det är tungt. och jag fryser så förbannat. Bara i atelje´n är det varmt.Golvvärmen drar visserligen ström men det har jag inte dåligt samvete för. Fläkten jag fick av Arne och Irene förra vintern kommer väl till pass i vardagsrummet. Skönast ädet under dnuäcket på morgnarna så jag håller på att bli en sjusovare!
Måleriet och skrivandet hankar fram utan någon som helst lust. Trots det vill jag inte ge mig. Än är detväl inte slut på livet?
Nej, det ska ordna sig. fast den här dagen har gått åt till att läsa en bokcirkelbok, Kidnappninen. En ganska tjock bok om en släkthistoria. Jag har i stort sett läst hela dagenmed avbrott för kaffe och en hastig “lunch” på stekt potatis, bacon och stekt ägg. INte särskilt frestande så jag måste avstå en del.
För övrigt är kyl och frys inte riktigt så packade med mat längre. Ska sluta handla “två för en” på onsdagarna, pensionärsdagarna på ICA. Det blir för dyrt och onödigt.
Tar en paus i bloggandet .Kanske något nytt i Rapport ? Måste lägga in nya bilder i arkivet och ta bort några.



Wittenberg

Mina tankar Posted on Thu, November 02, 2017 22:18:28

2 november-17
Martins födelsedag (1970)
Klockan är 22,11 och jag har nyss kommit hem från Familjen på Mellangatan.Nu ska jag bara skriva helt kort om Tysklandsresan den 9 oktober.

Raka spåret med buss söderut genom Danmark, över vattnet till Gedser och vidare i Martin Luthers fotspår.
I ottan blev jag hämtad av Gunvor. Mörkt och stjärnklart med morgonstjärnan som vägvisare. Ingen fara att vi skulle köra fel. Vi var de enda som var ute med undantag för tidningsbud och en och annan taxi.
Genom ett höstfärgat Tyskland förbi Berlin och vidare till Thyringens kullar och dalar. Riddarborgarna blev fler och floden Elbe slingrade jämte oss. I Wittenberg skulle vi övernatta med middag på hotellet, en kort promenad och orientering i närområdet för att nästa dag kika lite närmare på denna beryktade plats i Martin Luthers liv.
Det var pyntat till 500-årsjubiléet det märktes, träd planterade till minnet längs gatan, en del skänkta av olika organisationer med anknytning till reformationen.
Efter schnitsel med tillbehör tillsammans med nya bekantskaper somnade jag direkt under dubbla bolster. Det fanns ju två i dubbelrummet där jag ensam skulle sova.
Jag uppskattar verkligen att jag var så väl förberedd genom vår vinterkurs. Närmare korvstoppning än så här kan man knappast komma. Peter Strömmer, vår färdguide var suverän. Som vanligt kom jag en aning på efterkälken i Schosskirche, men vi var två så vi lyckades till slut komma ifatt.
Tuffast var nog besöket på Wartburg, den ståtliga borgen högt uppe under molnen där Luther satt som fånge.
Dagarna rann iväg och trots att det gått ett tag har jag inte fått allt på plats. En rejäl influensa tog över efter hemkomsten. Men det var en upplevelse att bearbeta ett bra tag. Mer finns att forska i, konsten till exempel. Den blev bara ett skrap på ytan, trots att Chranac bland andra var en viktig medarbetare till Luther. Hans verkstad missade vi. Så kan det gå. Berättar mer efterhand.



Sista dagen på en utställning

Mina tankar Posted on Sat, October 07, 2017 12:26:52

Den gröna hatten.
Den har legat länge på garderobshyllan. just idag trillade den ner och propsade på att vilja vara med. ok, så blev det. Frånsett att det är ganska häftigt att bära hatt och positiva kommentarer blev det extra festligt med den på huvudet. Storm och tidvisa regnskurar gjorde att det blev till att hålla i hatten eller hålla sig inomdörrs.
Av en massa människor som kom till årets Konstens vecka kom också min kusin Ann-Christine. Hon köpte en tavla som jag kallar lek och Lycka. Bra att hon tog den för den gillar jag själv. Den är ett steg utanför de stora svårsålda bilderna, ett lekfullt måleri som jag gärna vill hålla mig till. Fast så är det skönt att ta ut svängarna också.

I ann-Christines stora trädgård växer gamla fruktträd, Aroma, Alice och Plommon bl.a. små blå Reine Claude som mor syltade och gjorde inläggningar av.
– Om jag får en liten burk så kommer jag ut till dig med plommon, sa Anders, Ankis man.( Hon kallas så, min kusin).
Såklart, nu väntar flera burkar i kylen. Recepten jag har är lite svårtolkade men de blev ganska bra men mycket syrliga.
Förbereder mig för resan till Wittenberg på måndag. Under min bortovaro hoppas jag att den nya köksdörren kommer på plats.
Måste ordna för katterna också.
Innan sista rycket i galleriet ska jag hälsa på Gunnel Götesdotter på Höganäs museum där hon( lyckosten) ställer ut i “mellanrummet”.
Hon är en förebild verkligen, pallar trycket för ålder och krämpor(81).Gnäller inte, ger sig inte, lever sina drömmar. Jag beundrar henne, är nästan avundsjuk men det får man inte vara och jag vill inte vara det. är v’l mänsklig trots allt.
Läser vidare i “Handbok för städerskor”( Lucia Berlin). Kan läsas om och om igen. Så bra!
Skulle önska att författarinnan funnits i livet och skrivit mer. Tänk att skriva så, det vore underbart. Nu när jag blivit medlem i Sveriges Författarfröbuynd måste jag leva upp tii det, skriva mer öch bättre, vara ihärdig. Tänk om jag kunde?

Usch nu regnar det igen och blåser förstås. Blir ännu en grå och murrig dag i galleriet.
Ska tänka igenom vilka som var där. En del glömde skriva “i boken”. Kunde bjuda in dem till en skymningsafton i min atelje´, det vore roligt. Tänk om? Göra som Gunnel ta tag i drömmarna och ideerna. “Skymningsberättelser hos Ingrid”, kunde det heta. Då skulle jag bjuda Birgitta A. också, faktiskt. Det vore en bedrift, ett övervinnande från min sida.Basta!

Fick ett ryck häromdagen, målade på den stora duken som jag länge tänkt skulle heta “Cykeltur till Mölle”. Det blev en helt annan en lysande gyllengul tavla där man inte ser en enda cykel. Bara ljus och liv och lite blå himmel som man inte kan vara säker på ännu. Nöjd med mig själv? Ja den ger mig hopp. Hoppet ska man vara rädd om. Förvara så nära hjärtat som det överhuvudtaget går.
Tomas som är min datakonsult nummer ett och dessutom på distans, assisterade mig igår kväll genom en totalt stum dator till en fungerande. Han är suveränt duktig, lugn, sansad, överseende, tålmodig. Alla barn och barnbarn är bra på datorer så är det. Jag är privilegierad.

Popcorn sover tätt intill elementet nu mitt på skrivbordet. Drömmer om nattens utflykter. Brorsan ligger antagligen i min nästan packade resväska.



kvala in!

Mina tankar Posted on Thu, June 08, 2017 12:45:28

Nu ska jag skicka ett urval av mitt skriveri till en jury. Hoppas på tur. Det skulle bli en skjuts framåt.har visserligen sagt till mig självså många gånger: Varför? Inte vet jag varför men att få vara delaktig , vara med, om än bara lite grann, få veta mer. Bara så mycket att självförtroendet kan hålla balansen.
Kan tycka att det är sent men skit samma man vet ingenting om vad livet kan erbjuda så jag försöker väl ännu en gång. Skrev en ny dikt idag.Om Sommar på vis och sätt fast slutet av en sådan. Om varm sand och havet och himlen och en vän för länge sen.
“Om Jord” är aktuell nu, så den skriver jag här.
Den kom för mig efter ett besök på Utställningen om Sixtinska kapellet på Helsingborgs stadsteater. Dit ska jag gå fler gånger i sommar, kanske med skissblock i handen. Man ser allting så nära och man kan sitta länge och samla tankarna omkring Konsten och ” Hur man gör!”
Någon frågade mig en gång, någon som var intresserad av min tavla och ville veta hur jag “gör”. Det är inte helt enkelt att svara på. Jag ville också fråga Michelangelo.Hur bar du dig åt, om tålamod om ” hur man gör”. Jag ska ta tillfället i akt och teckna av, om och om igen. Ett tjockt block och bra pennor behövs. Och kanske mitt lilla akvarellskrin som inte väcker uppmärksamhet. Man får ju inte fotografera därinne men skissa måste man väl få?Det får bli min sommaruppgift. Utom att läsa Virginia Wolf och lära mig skriva essäer. Fast min dotter är bättre på det. Suverän och hon målar helt fantastiska porträtt och så fotograferar hon förstås. Allt gott, min vän om du läser detta.


Om jord

– Kom ska du få se.

Fars grova arbetshänder,kärleksfullt kupade

omkring den första nypotatisen.

Vita jordiga, knölar, bländas av ljuset.

Som när en fosterhinna brister

rinner myllan mellan hans fingrar

sakta tillbaka till de varma fårorna

– Kom ska du få.

Fars röst, till brädden fylld av stolthet,

en lovsång till Livet i barnets öron.

Han räcker mig en gåva

ännu varm av jordens famntag,

för att jag ska förstå sammanhangen.

Så nära att tiden hinner måla

en Gudsbild, en ikon



17 maj-17

Mina tankar Posted on Wed, May 17, 2017 11:06:50

Visstja. Idag firas det på Karl Johann. Undrar just om H är där. Hur det har gått under åren efter Holbeck.
igår var det utfärd till Halmstads Martin Luther-kyrka, även kallad Plåtkyrkan. Jag vill gärna vara positiv när jag beskriver den men då måste jag ta sats, tänka efter. När jag gick på kyrkgången fram mot altaretlåtsades jag att jag var en brud på väg att möta min brudgum! Jo så var det. Den känsla jag sökte var den som jag ofta får när jag kommer in i en kyrka, mystikens egen känsla, obeskrivbar egentligen.
Ingen sådan känsla infann sig här trots att golvet var lagt med dyrbar ölandssten. Och med de höga väggarna av stål med lampor formade som oljelampor hängande ner över mig i rader. Längst fram krusifixet med den segrande Kristus i hjälm och rustning. Till sakristian av betong som imiterade grålaserad råspont ledde en dörr, helt vanlig. Överraskande dök Erik Olssons färgstarka glasmålningar upp och hela kyrkan gick igenom en metamorfos, allt det grå och sterila försvann, blev bara ett skyddande hölje för Konsten, spred glans över Noas ark som hänger över dopfunten, strandad på Ararat och de åtta överlevande människorna som klev ur för att starta sina nya liv på den avtvättade jorden.
Ännu mer konst av Erik Olsson hänger i det annars låsta rummet för sammanträden. Bara dessa gav mig en ny upplevelse. Jag har annars inte varit närmare bekant med eller intresserat mig för Halmstadgruppen men det får bli fler besök tilll Mjellby konsthall där det finns många .
Kyrkan är ingen vanlig kyrka. Den är ett tempel för Konsten speciellt den nya konsten och den framtida konsten och arkitekturen. Kanske inte en drömkyrka för vigslar men vem vet?

Kaffe och macka på Skottorps slott på hemvägen smakade bra. Slottets ägare ägnar sig bland annat åt bröllopsfester, osttillverkning och choklad butik och jordbruk förstår jag . Någon arrenderar marken och har 500 kor. Därav osten. Kön blev lång till provsmakningen!

Allt i maj månads tid då Hallandsåsens skira grönska fortfarande släpper fram maskrosblom, gullvivor och förgätmigej och när körsbärsträden “snöar” över oss där vi vandrar i slottsallén detta nådens år 2017.
För tänk en gång för 500 år sedan byggdes slottet och då hade Halland nyss blivit svenskt med freden i Roskilde. Säker var slottet samlingsplats för krigets kombattanter här i närheten till farliga gränstrakter och gerillasoldater.
Bara ett fattades, solen. Inte heller denna dag kom solen fram.

Och visst här i närheten finns platsen som min mormor kom ifrån,Petronella Svensson från Ränneslöv. Det måste bli en avstickare dit nästa gång jag kör norrut. Kanske Tinah vill följa med.

Ännu en grå dag och allt i trädgården blommar på och växer . Var ska jag plantera alla mina pumpaplantor som jag fått så många av? Får reda till en ny ” säng” bakom växthuset.



dagen efter

Mina tankar Posted on Sat, April 08, 2017 13:29:40

Vaknade tidigt. Natten dröjde sig kvar ovanligt länge. Som för att ge människorna en stund extra vila innan uppvaknandet till en dag i landssorg.
Jag känner igen den känslan, både för egen del men också i den stora gemensamma Svarthet som drabbat vårt land så många gånger förr.
Vi begriper egntligen ingenting, ingen gör det. I vår närhet dör människor helt i onödan, för ingenting alls, bara för att ondska, hat och besatthet slagit klorna i en stackars människosjäl på väg till sin egen undergång.
Vad har man gjort mot detta barn? Vem programmerade in ett liv utan hopp och tillit i ett litet barn och underhöll ett livsmönster till människornas fördärv. Vad har man gjort mot detta barn den gången han ännu befann sig i Paradiset? Vem drog barnet bort från den Lustgård där alla barn har rätt till att vara och utvecklas ? Kom det verkligen inte en enda god människa i detta barns väg och kunde bära honom över de farliga klippor och rev som kom i hans väg?
Nog trodde jag att alla hade en skyddsängel men det kan förstås bli försent även för änglar och en förvriden världssyn tar över och smider förgiftade svärdsklingor och gjuter giftbomber tillräckliga att förinta en hel stad.
Jag tyckte att jag hörde kyrkklockorna ringa mitt i kaoset. Försent .



Amanda igen

Mina tankar Posted on Tue, April 04, 2017 09:19:03

Frostigt gräs denna morgon. Tur att jag gav rosorna extra mylla igår. Prövade barfota i gräset men det var alltför kallt men skönt för mina onda fötter. Kanske det bara är tröttheten som kom efter gårdagens stress. Trodde det skulle gå lätt att göra om föredraget. men det strulade redan innan eftersom min “sticka” inte kunde läsas av TB:s dator. Hade som tur var en extra som till slut gav med sig( stickan alltså).

Mycket folk den här gången också. Många som jag känner, många nästkusiner och bekanta från förr och det är inte konstigt. Men vis av att jag drog över förra gången så kortade jag in på en del. Många kramar och mycket vänlighet och värme. Sålde några böcker också. Som tur var fanns Lars där och var lugn som en filbunke. Det fixade sig. Påskliljor av Birgitta T och rosor av nästkusin Birgitta.
Nu känner jag att jag måste dokumentera , skriva mer fylligt om det gamla Långaröd och komplettera med fler bilder. Men inte idag och inte i morgon heller för jag är trött.
Ska fixa inför PPl-träffen på söndag i Ruffen.Det får bli soppa, enkel sådan, potatis och purjolök tror jag.

Nu har solen stigit ganska högt och himlen är så blå som i vårvisorna från förr.

Hej och hå för nu är himlen blå
nu går jag ut till grinden
och möter sommarvinden…



Musik under bokarna

Mina tankar Posted on Sun, March 26, 2017 14:32:53

Morgon i P2.
Schumann,Träumerei
Pianokonsert med Vladimir Horowitz någon gång för länge sen. .
Om musikens kraft och vårens ankomst. Om hopp om ett nytt liv och om hur musiken kan vara en länk till livet då någon mänsklig varelse tappat kontakten mellan liv och död.

Beethovens femte pianosonat, sats 2
Beethoven( alltid Beethoven) 16:e stråkkvartetten,3:e satsen.
En resa i ett böljande landskap i uppvaknandets tid sträckande ut sig mot horisonten , vakna, väcka, befriat av vårens ljus och molnens flykt över trädtoppar ännu genomskinliga för att släppa in ljus över vårens första smärtsamma födelse under mossa och fjolårslöv.

Tänker på hur det kan vara när någon tappat all lust att leva och glädjen bara rinner ut ur kroppen som ur ett öppet sår som aldrig går att sy ihop, vilja och lust bleknar i en dimma bortom horisonten.Förgäves står hjälpen bredvid utan att veta, utan att vara stark nog att gripa in.

Musiken behöver inga ord men ord och musik tillsammans kan lyfta själen till det oväntade. Jag vet det och trots det kan jag tveka att ta emot. Vem är jag då egentligen om inte en liten lort i de värsta ögonblicken då alla fel och brister står i vrårna och grinar medan jag krymper till EXISTENMINIMUM. Som Skorpan i Bröderna Lejonhjärta.

Skulle skriva en dikt om existensminimum. Svårt men kanske lättare än jag trodde! Så illa får det inte vara även om det kanske kan vara nyttigt att fundera över hur det är att sälla sig till kretsen i värmen runt den öppna elden i ett avsides gathörn på Nedre Manhattan. Eller det skulle hellre vara i Boston, där en avlägsen släkting levde sitt enkla liv och trots allt fick en gravsten , numera gömd djupt under gräset på kyrkogården i stadens utkant.

Jag går på årsmötet i alla fall.



Om tiden

Mina tankar Posted on Thu, March 09, 2017 11:30:43

Tiden som går…

Så länge som jag kan höra en välkänd röst,”Hej farmor”och en älskad flicka svänger nedför kyrkbacken i full fart med det ljusa håret flygande under hjälmen,

Så länge en pojke med stora bruna ögon vill sitta bredvid mig i soffan och plugga fransk grammatik och samhällskunskap , inte minst sexuakunskap(!),

Så länge något älskat ansikte dyker upp på FaceTime och berättar om sin nya tillvaro i den stora Metropolen,

Så länge någon långt borta skickar hälsning och berättar om Stora Barriärrevet och fjärilarna i regnskogen,

Så länge någon kan tänka sig en resa med mig till Rom eller New York eller London,

Så länge som någon säger”Den här skulle jag kunna tänka mig”,

Så länge jag får sitta på tu man hand med en ung man och ta del av hans tankar om världen till och med kärleken,

Så länge som någon spelar sina låtar bara för mig och jag kan höra trummornas”Nu är jag hemma, farmor”,

Så länge någon vill inviga mig i datorns alla möjligheter och förklara varför Graffitin är så spännande, att den har principer,

Så länge någon vill dela sin tentamensavhandling med mig,

Så länge jag får bli delaktig i väntan på att ett nytt liv ska komma,

Så länge någon orkar lyssna på skrönor och minnen om och om igen,

Så länge som musiken lyfter mig in i en annan värld,

Så länge som jag låter vågorna skölja över mina fötter vid Lilla Bro och jag kan se stjärnorna och längta efter nya äventyr med Karlavagnen,

Så länge som jag orkar lyssna och ta del av någon annans sorg och glädje och inrymma alla i mina tankar, även de som inte vill,

Så länge som jag får vara delaktig trots allt,

Så länge känner jag Nåden på alla sidor…



Kulturhuset

Mina tankar Posted on Fri, February 24, 2017 14:41:18

Kom för tidigt. Strosade vid hamnen. Färja på väg inömed öppetgap redo attsvälja fredagsresenärer på väg till dukade bord och After work.Rådhusklockan spelar men jag skyndar vidare men måste vila ofta för höften, den högra gör ont. Två citodon och vänta.sitter på Dunkers och läser Lyrikvännen en artikel om Sapfo. Kanske var det poesi som behövdes för solen värmde ännu mer och jag kom fram till en tidigare buss. Inte många passagerare.
Trådlöst nätverk? Aassch jag skriver på.
Var på bok cirkel igår,kyrkans. LJag var trött men det blev bra diskussion. Om en olycklig kärlek, omöjligt men hur gick det på slutet? Måste nog läsa om den. Den här gången övade jag läst på.



Resa bort

Mina tankar Posted on Fri, February 24, 2017 11:13:08

Idag reser jag bort, dock inte så långt som jag skulle vilja. Göteborg får duga .Februariblå himmel, vindstilla, snö på marken och bara noll grader. Det blir en fin resa. Bussen glider nog som vanligt raka vägen utmed havet. Hoppas jag får en någorlunda bra plats. Kan bli trångt men jag har köpt “företrädesbiljett” om det nu hjälper.
Hugo fyller år och även om det inte är förrän sista februari eller första mars vilket man vill, så passade det bättre just nu.
Oj nu kom posten, första rundan.
Väskan är packad och presenten finns klar. Glasprydnader två stycken! Har hört att han är intresserad av den sortens konst, annars får väl hans mamma ta över, sånt kan man inte veta. Chansa får man, sen får vi se hur vi ska fira. Missar de andra barnbarnen som kommer till byn i helgen. Blir inte så ofta nu. Spridningen är stor nuförtiden. Bara en gammal tant sitter här och vet inte riktigt åt vilket håll det blåser, fast idag är det lugnt som sagt och vackert väder som Nils i Rapport brukar säga.
Undrar just om blogg räknas som essä? Nån som vet?



Vanten

Mina tankar Posted on Wed, February 15, 2017 22:07:41

Det blev sent innan jag kom till skott. Kunde läst mer men jag var plötsligt trött och kände att energin var på upphällningen. Skulle berättat om Flickan med det lockiga håret. Hoppas de som köpte boken läser den. Från början tyckte jag att berättelserna inte handlade så mycket om mig men ju mer jag läser ju mer upptäcker jag att det är mig eller mitt liv det handlar om.Och att vi faktiskt är så lika vi människor.
Många vänliga människor i kyrkstugan idag som alltid. Glad att jag kunde hämta Ulla och att hon klarat sig så pass från sitt äventyr i källartrappan. Hon klarar sig, envis och tapper som hon är.

smileyOjoj nu drar det i ögonen. Tror att jag kan sova länge. smiley



Amanda

Mina tankar Posted on Tue, February 14, 2017 14:00:01

KÄRA AMANDA.

SÅ VAR DET GJORT. TACK FÖR ATT DU STÄLLDE UPP. ALDRIG HADE JAG ANAT ATT SÅ MÅNGA SKULLE KOMMA. SLUTSÅLT PLUS EXTRA STOLAR. DU RYMDE DEM ALLA.
ALLA TREVLIGA MÄNNISKOR SOM KOM SOM JAG INTE TRÄFFAT PÅ MÅNGA ÅR TILL OCH MED. CHRISTINA, ANITA, ANN-CHRISTINE OCH SÅ MINA GAMLA ELEVER. HUR SKULLE JAG KÄNNA IGEN DEM? MAN FÖRÄNDRAS MELLAN SJU OCH SEXTIO!
EN DEL FRÅN MIN TID SOM BARN I LÅNGARÖD OCH GÖDSTORP.
EN BARNDOM SÅ FULL AV BERÄTTELSER ATT BARA EN BRÅKDEL FICK RUM DENNA KVÄLL. DU MILDE VAD TIDEN GICK FORT!
JAG HAR SÅ MYCKET MER I MIN SKATTKISTA.

SÅ HÄR LÄT DET:
KÄNNER DU IGEN MIG? NEJ TYVÄRR VEM ÄR DU? KJELL( SVEN OLSSON), TVILLINGEN ( MARGIT KARLSSON),GÖRAN STENBERG, TRE HÖGANÄS(EGON)OCH SÅ ALLA LERBERGSVÄNNER FÖRSTÅS.
DET VAR ROLIGT OCH NU GÅR JAG UT EN RUNDA I SOLEN OCH VÄDRAR TANKARNA.

OCH DU, ALLA VÄNLIGA, HJÄLPSAMMA VÄNNER PÅ BIBLIOTEKET, JAG ÄR DEM ALLA TACK SKYLDIG!
TRYGGT VAR DET ATT HA SIN KÄRA DOTTER DÄR. HON HÖLL ORDNING PÅ SIN MAMMA OCH MITT BARNBARN FILMADE OCH VAR DEN ENDE UNDER FEMTIO! OCH SÅ LARS SOM VAR EN UTOMORDENTLIG SUFFLÖR OCH “PEKARE”.MED SIN STORA LÅNGARÖDSSJÄL ÄR HAN EN STJÄRNA.

DU, AMANDA, KANSKE VI SES EN ANNAN GÅNG.
PS. TORBJÖRNS FÖREDRAG OM GRUVAN VAR INTRESSANT MEN JAG VAR SLUT I HUVUDET. TUR ATT DET VAR SÅNT JAG KÄNNER TILL.



Next »