Visstja. Idag firas det på Karl Johann. Undrar just om H är där. Hur det har gått under åren efter Holbeck.
igår var det utfärd till Halmstads Martin Luther-kyrka, även kallad Plåtkyrkan. Jag vill gärna vara positiv när jag beskriver den men då måste jag ta sats, tänka efter. När jag gick på kyrkgången fram mot altaretlåtsades jag att jag var en brud på väg att möta min brudgum! Jo så var det. Den känsla jag sökte var den som jag ofta får när jag kommer in i en kyrka, mystikens egen känsla, obeskrivbar egentligen.
Ingen sådan känsla infann sig här trots att golvet var lagt med dyrbar ölandssten. Och med de höga väggarna av stål med lampor formade som oljelampor hängande ner över mig i rader. Längst fram krusifixet med den segrande Kristus i hjälm och rustning. Till sakristian av betong som imiterade grålaserad råspont ledde en dörr, helt vanlig. Överraskande dök Erik Olssons färgstarka glasmålningar upp och hela kyrkan gick igenom en metamorfos, allt det grå och sterila försvann, blev bara ett skyddande hölje för Konsten, spred glans över Noas ark som hänger över dopfunten, strandad på Ararat och de åtta överlevande människorna som klev ur för att starta sina nya liv på den avtvättade jorden.
Ännu mer konst av Erik Olsson hänger i det annars låsta rummet för sammanträden. Bara dessa gav mig en ny upplevelse. Jag har annars inte varit närmare bekant med eller intresserat mig för Halmstadgruppen men det får bli fler besök tilll Mjellby konsthall där det finns många .
Kyrkan är ingen vanlig kyrka. Den är ett tempel för Konsten speciellt den nya konsten och den framtida konsten och arkitekturen. Kanske inte en drömkyrka för vigslar men vem vet?

Kaffe och macka på Skottorps slott på hemvägen smakade bra. Slottets ägare ägnar sig bland annat åt bröllopsfester, osttillverkning och choklad butik och jordbruk förstår jag . Någon arrenderar marken och har 500 kor. Därav osten. Kön blev lång till provsmakningen!

Allt i maj månads tid då Hallandsåsens skira grönska fortfarande släpper fram maskrosblom, gullvivor och förgätmigej och när körsbärsträden “snöar” över oss där vi vandrar i slottsallén detta nådens år 2017.
För tänk en gång för 500 år sedan byggdes slottet och då hade Halland nyss blivit svenskt med freden i Roskilde. Säker var slottet samlingsplats för krigets kombattanter här i närheten till farliga gränstrakter och gerillasoldater.
Bara ett fattades, solen. Inte heller denna dag kom solen fram.

Och visst här i närheten finns platsen som min mormor kom ifrån,Petronella Svensson från Ränneslöv. Det måste bli en avstickare dit nästa gång jag kör norrut. Kanske Tinah vill följa med.

Ännu en grå dag och allt i trädgården blommar på och växer . Var ska jag plantera alla mina pumpaplantor som jag fått så många av? Får reda till en ny ” säng” bakom växthuset.