Den gröna hatten.
Den har legat länge på garderobshyllan. just idag trillade den ner och propsade på att vilja vara med. ok, så blev det. Frånsett att det är ganska häftigt att bära hatt och positiva kommentarer blev det extra festligt med den på huvudet. Storm och tidvisa regnskurar gjorde att det blev till att hålla i hatten eller hålla sig inomdörrs.
Av en massa människor som kom till årets Konstens vecka kom också min kusin Ann-Christine. Hon köpte en tavla som jag kallar lek och Lycka. Bra att hon tog den för den gillar jag själv. Den är ett steg utanför de stora svårsålda bilderna, ett lekfullt måleri som jag gärna vill hålla mig till. Fast så är det skönt att ta ut svängarna också.

I ann-Christines stora trädgård växer gamla fruktträd, Aroma, Alice och Plommon bl.a. små blå Reine Claude som mor syltade och gjorde inläggningar av.
– Om jag får en liten burk så kommer jag ut till dig med plommon, sa Anders, Ankis man.( Hon kallas så, min kusin).
Såklart, nu väntar flera burkar i kylen. Recepten jag har är lite svårtolkade men de blev ganska bra men mycket syrliga.
Förbereder mig för resan till Wittenberg på måndag. Under min bortovaro hoppas jag att den nya köksdörren kommer på plats.
Måste ordna för katterna också.
Innan sista rycket i galleriet ska jag hälsa på Gunnel Götesdotter på Höganäs museum där hon( lyckosten) ställer ut i “mellanrummet”.
Hon är en förebild verkligen, pallar trycket för ålder och krämpor(81).Gnäller inte, ger sig inte, lever sina drömmar. Jag beundrar henne, är nästan avundsjuk men det får man inte vara och jag vill inte vara det. är v’l mänsklig trots allt.
Läser vidare i “Handbok för städerskor”( Lucia Berlin). Kan läsas om och om igen. Så bra!
Skulle önska att författarinnan funnits i livet och skrivit mer. Tänk att skriva så, det vore underbart. Nu när jag blivit medlem i Sveriges Författarfröbuynd måste jag leva upp tii det, skriva mer öch bättre, vara ihärdig. Tänk om jag kunde?

Usch nu regnar det igen och blåser förstås. Blir ännu en grå och murrig dag i galleriet.
Ska tänka igenom vilka som var där. En del glömde skriva “i boken”. Kunde bjuda in dem till en skymningsafton i min atelje´, det vore roligt. Tänk om? Göra som Gunnel ta tag i drömmarna och ideerna. “Skymningsberättelser hos Ingrid”, kunde det heta. Då skulle jag bjuda Birgitta A. också, faktiskt. Det vore en bedrift, ett övervinnande från min sida.Basta!

Fick ett ryck häromdagen, målade på den stora duken som jag länge tänkt skulle heta “Cykeltur till Mölle”. Det blev en helt annan en lysande gyllengul tavla där man inte ser en enda cykel. Bara ljus och liv och lite blå himmel som man inte kan vara säker på ännu. Nöjd med mig själv? Ja den ger mig hopp. Hoppet ska man vara rädd om. Förvara så nära hjärtat som det överhuvudtaget går.
Tomas som är min datakonsult nummer ett och dessutom på distans, assisterade mig igår kväll genom en totalt stum dator till en fungerande. Han är suveränt duktig, lugn, sansad, överseende, tålmodig. Alla barn och barnbarn är bra på datorer så är det. Jag är privilegierad.

Popcorn sover tätt intill elementet nu mitt på skrivbordet. Drömmer om nattens utflykter. Brorsan ligger antagligen i min nästan packade resväska.